Det svindlar aldrig i det cyber-reella. Vi missade perspektivet, jordens dragningskraft mot dess mittpunkt, någon gång efter 1969. Människan förstod inte att fördjupa sig i erfarenheten av att lämna jordens gravitationsfält.
Ännu än gång försöker den västerländska människan lämna döden därhän. I raketfart och i cyberfart. Det är ett svek som alltid betalar sig.
Att sitta i en flygkabin är en balansakt. Ovan molnen är vi odödliga, okroppsliga. När vi närmar oss marken föds vi på nytt, det svindlar och hjärtat slår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar